Sämre journalister i framtiden?

Satt på möte idag och diskuterade varför färre och färre unga människor vill bli journalister.
När jag på 70-talet kom in på journalisthögskolan var det 1 200 sökande på 60 (eller var det 30) platser. Det var stenhårda uttagningstester i två dagar och man kände sig utvald.
Till journalisthögskolan i Kalmar har vi haft ett stadigt sjunkande söktryck (som det heter på högskolespråk). För sex år sedan hade vi över 400 som sökte utbildningen i första hand. Idag är siffran nere i 150. Trenden mot att allt färre är intresserade av att beskriva samhället för andra, som ju är journalistens uppgift, är tydlig på många håll. De mediegymnasier som var mycket populära för bara fyra-fem år sedan har idag ändrat inriktning eftersom de inte får några sökande.
Är det en bra utveckling? Jag vet inte vad du svarar, men jag tycker att det är förödande. När jag tar del av media vill jag att det ska vara hängivna, kloka och kunniga personer som rapporterar om vad som händer. Ju färre som vill bli journalister desto mindre blir konkurrensen. Och tycka vad man vill om konkurrens men den kan föda bättre kvalité.
Varför är det då mindre intressant för unga att söka till en journalistutbildning?
När jag kom in i journalisthögskolan på 70-talet var jag djupt samhällsengagerad, jag vill förbättra samhället, avslöja avarter, visa hur samhället egentligen såg ut, korts sagt buren av ett slags patos.
De journaliststudenter jag möter i min vardag på skolan idag har sällan den ambitionen. När man frågar varför de vill bli journalist blir svaren: "Kul", "Får se mycket", "Gillar att skriva", "Har alltid velat hålla på med media", "Får träffa människor".
Det där med samhällsengagemanget och att journalistiken skulle ha något syfte är som bortblåst.
Jag sörjer att det är så - och vi borde alla sörja - för risken är att vi får en mycket sämre journalistik i framtiden. Och det leder till att vi kommer att förstå mindre och få mindre avslöjat och förklarat för oss.