Kultur och finans

Var på kulturafton i vårt nya dyra konstmuseum i Kalmar idag. Bra idé. Korta presentationer av bilder från olika kultursnubbar och snubbor. Det var bara det att en del var så väldigt töntiga, kunde inte hålla en mikrofon, kunde inte hålla tiden, hade inte koll på vad som visades. Men det var kul! Mer sånt men mer professionell regi.
Dagens mediekritik; just nu handlar det BARA om bonusar, som på det stora hela inte har ett skit med den totala ekonomin att göra. Ändå ägnar sig medierna bara åt det. I bakgrunden, om man följer aktiemarknaden och företagens beteende så ser vi en slags spirande optimism. En glad nyhet som medierna inte har tid med i allt snack om bonusar. Visst, låt de giriga löpa gatlopp, men informera också om vad som händer i övrigt. Min uppfattning är att det inte har sett så här positivt sedan i juni, juli förra året.

Att le eller inte le

Det finns hopp! Krokusen blommar och jag ler igen.
Senast jag log var när jag såg en teckning där två apor sitter och läser i varsin tidning. Plötsligt säger den ena apan till den andra. "Det är lite läskigt det här att vi på avstånd är släkt med den kristna högern i USA"
Men jag log inte när jag gick från revisorn idag. Han ska hjälpa mig deklarera mitt extraknäck i den egna enskilda firman. "Du får ju räkna med 80 procent i skatt på allt du tjänar" sa han. Då är det lätt att hålla sig för skratt. Han rådde mig att bilda aktiebolag - som Göran Persson. Då har man i juridisk mening inga inkomster - och inte heller så mycket skatter - förrän man tar ut pengarna.
Jag är ingen skatteflyktare på något sätt, men när man får behålla en tjuga av varje hundralapp då har man passerat gränsen för beskattning.

Papper, papper

Idag har vi fått änkepension, ansökt om bostadstillägg och ansökt om jämkning och kopierat registerutdrag av släktutredning, varit på banken och fått kopior och lite till.
Ja herregud vad mycket papper det är. Det är alltså min mor som jag hjälpt detta med.
Tillbaka i min gamla barndomsstad blir det en del märkliga upplevelser.
Idag åkte jag till frisören. Frisören är en gammmal vän med brorsan och jag fanns med i periferin. Jag tänkte jag skulle testa om han kände igen mig. Gick in i hans frisersalong, log lite och frågade om han hade någon tid idag. Jag såg att han rynkade pannan när han sa " Nej, finns inget idag". "Okej, det får bli en annan gång" sa jag och gick ut. När jag kommit tio meter ut hörde jag hur dörren slets upp och han skrek "Anders!"och sprang ut. Då hade polletten trillat ner. Sedan kramade vi om varandra och jag fick en tid imorgon. Under hela processen satt en kund med kladdigt hår och väntade på honom. Det var roligt.