Det finns två yrken som lider av väldigt många förståsigpåare. Det ena är läraryrket. Alla - ja alla, jag överdriver inte - har gått i skola. Alltså vet man allt om skolan och allt om undervisning. Det andra är journalistyrket. Alla - ja alla, jag överdriver inte - har läst en tidning, lyssnat på radio och sett på TV. Alltså vet man allt om journalister och journalistik.
Och man kan utan att tveka uttala sig om hur de båda yrkesgrupperna egentligen skulle vara och hur urusla de är.
Det förhållandet råder inte för läkare - även om man stött på sådana, eller ekonomer eller ingenjörer.
Men lärare och journalister anser alla att de vet allt om. Alltså är det fritt fram att tala om hur lärare och journalister egentligen skulle vara och göra.
Eftersom jag haft båda yrkesrollerna har jag stött på det ständigt.
Och det är väl bra! Vi är så fruktansvärt beroende av dessa två yrkesgrupper. För att vi ska kunna ta till oss omvärlden måste vi gå i skolan, vi måste lära oss mycket för att kunna hämta och värdera information. Det är där läraren verkar.
Sedan måste vi värdera den omvärld vi lever i och skaffa oss åsikter och ta ståndpunkter om det samhälle vi finns i. Det är där journalisten kommer in.
Vid närmare eftertanke är det väl de två yrkena som är viktigast för att skapa den person vi är och de åsikter vi har.
Men jag talar väl bara i egen sak!?!
fredag 7 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar